Gårdagen tillbringades på lasarettets dagsjukvård för barn. Alma fick en intravenös infusion (långsam införsel av läkemedel i en ven) av läkemedlet Remicade. Allt som allt så tog det 4½ timme.

Anmälning och inskrivning.
Vänta.
Väga och mäta.
Blodtryckstagning.
Blodprovstagning.
Kanyl satt för medicinering.
Dropp. 
Vänta.
Träff och undersökning av Dr Johan.
Vänta.
Vänta.
Vänta.
Blodtryckstagning.
Vänta.
Vänta.
Medicinering färdig.
Byte av 'påse' - Natriumklorid.
Vänta.
Vänta.
Hemgång.


Den biologiska medicinen Remicade som är så dyr och som jag även måste beställa innan jag hämtar ut på apoteket. (men Dr Johan informerade att den finns alltid på lasarettsapoteket).
 



Fia med knuff.




Behöver jag säga vem som vann!?
Alma förstås.



Droppet satt. Nu är det bara att försöka roa sig bäst det går.  
(vi glömde fotografera själva ställningen längst ner, där det fanns en bräda som man kunde stå och åka på. Vem drar!? Jo, mamma Lena förstås).
Tyvärr så fick vi inte lämna avdelningen och åka ner till Lekterapin, för de ville ha koll, ifall något hände. Som typ en allergisk reaktion.







Eftersom slangen sitter på höger arm så ville inte Alma använda den. Då hade vi en tävling i vänsterhands-ritning.
Svårt som sjutton när man är van att skriva och rita med höger.  





Nu är vi klara! Åsa från Lekterapin (de kommer upp och kikar till barnen då och då, hämtar något att leka med etc.) fick vara domare.
Behöver jag säga vem som vann!?
Teckningen högst upp så klart. Den har Alma ritat.



Kak-, frukt- och vätskekontroll. Man blir sugen av att bara gå och dröna.
Fem kronor för en mugg föräldrarkaffe. Mamma Lena gjorde av med 15 kronor.
Hur många muggar det blir, får ni räkna ut själva. :)



Droppet borttaget. Nu fick vi stanna kvar och vänta en timme, innan vi fick gå.
Bara för att kontrollera att allt hade gått bra med medicineringen.
Så när slangen var borttagen och inte störde, så spelade vi fotboll.
Behöver jag säga vem som vann!?
Mamma Lena!! 9 - 0. :)



Nu åker vi hem. Samma procedur om två veckor.
Men vi börjar känna oss lite 'hemma' på avdelningen och vi har lärt känna så många som jobbar där, så för det mesta går allt bra.




Vid 'pennan' och kameran
Mamma Lena




.